Slutade tidigt igår och gick hem för att plugga matte. Jag kan inte direkt säga att det gick bra. Förstår inte vad som hänt. Jag räknar och räknar och gör om och gör om men det blir bara fel hur jag än gör. Uppgift efter uppgift, samma sak. Det är knappt så att man kan leka med A-uppgifterna (dom lätta). Prov på fredag och jag har sällan om ens någonsin känt mig så osäker inför det. Förra gången jag var riktigt osäker var på räta linjen-kapitlet, men då var provet väldigt lätt och jag fick alla rätt. Någonstans inom mig tror/hoppas jag nog att detta prov blir en repris och det inger mig en känsla av falskt lugn.

Tiden tickade iväg och jag fick tillslut ge mig med matten eftersom jag hade tid hos akupunktören vid halv 3. Efter en skön och avslappnande behandling där gick jag den väldigt korta omvägen förbi Gustav och Christina. Gustav hade glömt sin klocka hos mig i helgen så jag tänkte att jag skulle lämna den. Det blev lite fruktsallad, lite prat och lite musik. Alltid mysigt o träffa Gustav. Synd bara att han är så dålig på att höra av sig.

Det var meningen att jag skulle hem till Emil vid 4-tiden för att fixa dator men han lyckades lösa problemet genom att dra ur tangentbordet så det bliev cykling med honom och Andis istället, så jag kom hem från Gustav, bytte om och drog iväg direkt igen. Efter lite cyklande på A7 fram tills att det mörknade blev det gröt med frukt, russin och nötter till middag då vi inte orkade laga något mer ambitiöst. Strax därefter bar det av till Elin via Atterdags där en påse chips inhandlades. Det var den ryska filmen Återkomsten som väntade tillsammans med Elin och Hanna. Det är nämligen en Björn 5:a som Elin uttryckte det. Det var en tragisk men mycket vacker film. På något märkligt sätt fick filmskaparen dom gråa miljöerna att uppträda väldigt nyanserat och livfullt.

John kom förbi på inlines först en stund innan filmen och förklarade att han var tvungen att spela streethockey och att han därför inte kunde se filmen. Han sa också det mycket tänkvärda; "Man ska se så mycket film som möjligt innan man lever!". Mina tankar drogs då till Björn som jag tror börjat leva nu efter att ha sett all världens filmer (jag vet, en hyperbol).

John kom dock tillbaks en halvtimme in i filmen efter att ha förlorat och ramlat på ÖB-parkeringen. Han var trött och sliten men glad ändå. Själv var jag trött och ganska osocial men det får man väl vara ibland det med.

Jag tror att jag idag återkom till medvetande efter att länge flutit omkring i en halvdrömmande värld. Detta kom efter det chockerande beskedet att vi har sju läxor/arbeten som ska vara inlämnade den närmsta tiden. Jag tyckte det kändes lungt men lagom till lovet verkar det vara mycket..

Jag vill anknyta till en aktuell världshändelse, Fidel Castros avgång, genom att citera Argus Hamilton: "Märkte ni förra sommaren att Kuba inte hade något olympiskt roddarlag? Det beror på att alla kubaner som kan ro redan bor i Florida."