För er som inte orkar läsa finns bilder på facebook.

Hamnterminalen: På onsdagseftermiddagen samlas klassen på hamnterminalen nån timme innan båten ska gå. Folk trängs runt en tidning med strandbilder på Englas mördare. Partick öppnar en väl skakad lokaflaska över Edvards väska. John anländer med väska innehållande laptop, mus och tangentbord.

Väntrummet innan man går ombord: Medvetna om att vi måste ha vägguttag ställer vi oss närmast spärrarna. När dom öppnas går det undan. Vi kommer in på båten och möts av ett näst intill tomt restaurangtorg.

På båten:  John plockar upp datorn vid en soffände. Achtungmaniat håller på mer eller mindrre hela den 3 timmar och 15 minuter långa båtresan. Under dom fåtal pauser som förekommer tar jag lite bilder och pratar lite. Aldrig förr har en båtresa gått så snabbt. Beno gör mig dock lite besviken genom att upprepade gånger försöka förstöra för oss som spelar. En bra förklaring till beteendet skulle tas emot tacksamt.

På saftlandet: Vi är inte lika snabba av båten som vi var på. Halva klassen kommer inte med den första bussen och tvingas vänta på nästa. Bussen kommer men stannar sju meter för tidigt. Irriterat bär alla väntande bort sina väskor. Chauffören vägrar dock släppa på folk. Efter en liten stunds väntan kör han fram bussen  till det ställe där alla stod innen. Folk tvingas återigen bära iväg sina väskor. På bussen sitter jag längst bak bredvid Johan. Vi roar oss bl a med att titta på TV-skärmarna i bussen. Där visas nämligen vägbanan framför oss. Någonstans på bussen sitter en kamera monterad, och den filmar vägen framför bussen. Detta visas på bildskärmarna hela resan. Väldigt nödvändigt måste jag säga.

 I Stockholm: Väl på Cityterminalen visar det sig att Clara ska till Medborgarplatsen precis som Johan och jag. Vi springer därför efter henne (hon gick mirakulöst fort) och kommer rätt. Jag hade fixat boende åt mig och Johan hos en familj jag känner. När vi kommer dit sitter vi och pratar och dricker te med Emma, dottern i familjen, till klockan halv 12.

Första stationen: Vi fick instruktioner av Emma om hur man tar sig den enkla vägen till slussen. Väl där hittar vi resten av klassen. Vi får en guidad tur i Stadsmuseet och guiden tar sedan med oss på en stadsvandring i Gamla stan. Efteråt letade vi efter ett matställe. Billie, Joanna, Kate, Johan och jag hamnar till slut på en bögrestaurang på järntorget eftersom vi inte orkar gå så långt. Johan får ett hjärta i sin mat. Efteråt går vi lite på stan. Joanna faller för dom utländska marknadsarbetarnas smicker och köper lite jordgubbar.

Andra stationen: Vi samlas vid riksdagen. Efter en säkerhetskontroll blir vi guidade av Christer Engelhardt. På slutet får vi sitta på läktaren till kammaren och lyssna på en utfrågning av några ministrar. Höjdpunkten där var när Lars Leijonborg råkar titulera talmannen ”fru talman”.
Efter riksdagen blir det stan med grabbarna. Drottninggatan, Hötorget, och sedan hamnar vi på ett fik där jag och Johan tar var sin alldeles för stor muffin. Zinkensdamm-grabbarna laddar upp med leksaksinstrument från BR. Dom skulle inte komma att sova mycket den natten.

Tredje stationen: Högst upp i kulturhuset blev nästa anhalt. På restaurang Panorama tar jag rostbiff. Jag är fortfarande mätt efter muffinen och maten är inte något märkvärdigt.

Fjärde stationen: Från kulturhuset går vi i samlad trupp till Dramaten. Där ser vi en halvmodern uppsättning av Hamlet. Den är seg och ganska konstig. Hur ska man reagera när Ofelia plötsligt kommer in på scen och ropar ”Yippie-Kay-Yay motherfucker”? På väg hem är tunnelbanestationen vi ska ner i borta så vi får ta en annan. Jag och Johan hade tänkt gå o lägga oss men Ellen, mamman i familjen, ska arbeta lite i rummet vi sov i. Vi dricker te. Jag sover gott den natten.

Sista anhalten: Sovmorgonen innebär att vi går upp 15 min senare. Vi duschar och dricker te. Vi möter Beno på tunnelbanan. I Gamla stan tvingas vi vänta in resten av klassen. Lärarna hade sagt att guidningen på Moderna museet skulle börja kl 10, men egentligen börjar den inte förrän 11. Vi sitter utanför och väntar, tar kort och Filip säger till en tjej som gör en torv-iglo att det ser ut som bajs. Guiden på moderna är störtskön, och besöket blir som en stand-up show.

Vi tänkte äta på kungshallen men där är det smockfullt när vi anländer. Några av oss tar korv med bröd, men jag, Johan och John går ner i Hötorgshallen. Jag tar en turkburgare och Johan och John tar kebab. Resten av dagen spenderas på Drottninggatan. Ett ganska långt besök på HM med Elin resulterar i två linnen och en skjorta, betalat med presentkortet jag fick av Manne på födelsedagen. Jag har fortfarande drygt 200 spänn kvar på det. På Carlings är ärmarna på alla tröjor under 400 spänn orangutang-anpassade, dvs. två decimeter för långa. Resten av tröjorna kostar 800 spänn.

Jag och Johan tar oss ”hem” på eftermiddagen och packar. Vi funderar på o gå men fastnar i soffan pratandes med Emma. Jag har ingen koll på tiden och Johan försöker få mig att inse att det närmar sig men jag missar typ alla hans klocktittarpikar. Bussen skulle gå vid kvart över 6. Klockan 18:05 reser vi oss ur soffan. Vi springer till T-banan, missar precis tåget till centralen eftersom vi inte har koll på vilket utav tågen det är när vi kommer ner. Vi kommer som tur är med nästa 2 min senare. På centralen springer vi allt vad vi kan med packningen i händerna. Vi följer skyltarna med i brådskan tappar vi bort dom. Jag frågar en tant och hon pekar i den riktningen vi kom ifrån och säger att vi ska upp för några trappor där. Då kommer vi upp in i stora hallen på centralen. Vi flyger upp för alla trapporna bort till Cityterminalen, hittar bussen (som f ö är den tredje och sista), slänger in väskorna och sätter oss. Någån minut senare rullar den iväg och vi pustar ut. Vi slapp vänta på bussen och vi slapp vänta lika länge på att få gå ombord på båten.

Achtungmania är det som gäller nästan hela båtresan även denna gång. Beno försöker förstöra lite igen. Björn bjuder på jättegod asiatisk kycklingnudelsak och från hamnterminalen får jag skjuts med Johan.

"Gift med 7 veckor gammal son."

 

Hanna

24 februari 2009 15:30

"Hur ska man reagera när Ofelia plötsligt kommer in på scen och ropar ”Yippie-Kay-Yay motherfucker”?"

Gjorde min dag! Så kul, jag hade nog bara skrattat

http://piffigagittan.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Seg och gäspande med ögon som faller ihop av någon oförklarlig trötthet sitter jag här och skriver. Utanför pågår Sveriges valborgsfirande no 1; mellan 10-15 tusen studenter och unga i en liten park och senare ute på fester på nationer och i studentk...

Efter 30hp statsvetenskap på Göteborgs Universitet och 15hp statskunskap på Uppsala Universitet tänker jag ge mig på en jämförelse mellan universiteten och städerna, både var gäller själva undervisningen och den sociala tillvaron. Det bygger på min s...

Efter tre timmars lyckat tentaskrivande om svensk politik och förvaltning ställde vi oss utanför tentasalen för att snacka, frysa ihjäl och skratta åt alla som inte lyckades få upp dörren när dom skulle gå ut (fanns en lapp om att man skulle trycka p...

En kamrat i gymnasiet var ganska dålig på att hålla sig till skrivregler, slarvade med meningsbyggnad, missade lite punkter och särskrev titt som tätt. Detta till trots bloggade han, och han bloggade relativt framgångsrikt. Många var vi som vek os...

Aktuell status: Småont i högeraxeln efter att på parkouren ha gjort för många ”kongs” (kasta sig framstupa över i detta fall en hög plint och liggandes på mage i luften skjuta ifrån ordentligt med armarna mot plinten för att flyga läng...