Oj, nu börjar spektaklet kring insparken. Som vanligt när det är sävefest plockas det magiska ordet fram. Det som övertygar alla tveksamma folk som inte vågar vara något annat än mainstream att gå. Ordet som inte har någon synonym, som är ensamt på toppen. Det måste fan finnas ett gäng elever på skolan som är anställda för att lobba för sävefesterna. Någon hemlig organisation, skapad av alla som håvar in pengar på festerna. Ordet "alla" smyger runt i skolans korridorer och smittar ner oförsiktiga elever. Man har hört två av sina bekanta säga att dom ska på festen. Är man smittad av "alla"-viruset går man sedan och frågar en tredje bekant om den personen ska dit. Personen svarar lite svävande att den inte riktigt vet. Symtomen av sjukdomen visar sig: "Asså alla ska ju dit, kom igen!" Dagen efter festen hör man från dom som kämpat sig upp på morgonen att dom går runt och frågar folk var fan dom var någonstans igår.

Mamma var på ön förra veckan. Hon organiserade, sorterade och fixade en massa här i lägenheten, så nu har vi exempelvis två stora muggar, nytt diskställ och nya teskedar samt mycket färre kartonger/säckar/väskor med grejer. Väldigt skönt att få hjälp med allt det, och väldigt mysigt att träffa mamma. En massa övningskörande blev det faktiskt, och helgens höjdpunkter var Fridhemsutflykten med mamma och kortspelskvällen med Gustav, Kriss och Melker.

I klassen är i princip allt som det ska vara (aka som det brukar vara). Vi har värvat en ny spelare till klass SP3h's Zatackalag - Samuel. Väljer han en karriär inom Zatacka ser framtiden ljus ut för honom. Han verkar ha talang och dessutom är det är väldigt bra väg in i vår klassgemenskap. Johan 16 har sedan skolstarten briljerat oroväckande mycket, men efter ett antal förolämpningar och antydningar om att jag tappat mina skills under lovet avslutade jag dagens Zatacka-pass med att vinna överlägset. Björn och Edvard har presterat ganska ojämnt men under dom senaste matcherna har dom visat sina förmågor. Markus, som ju av förklarliga skäl inte är lika rutinerad som flera av oss andra, har dock lyckats förstöra ett flertal rundor för mig dom senaste dagarna. Boba joinar då och då, det är alltid trevligt. Sitter man i skiten säger man bara till honom att köra rakt fram, så kör han ofta in i väggen.

Internet har efter några dagars protester plötsligt gett upp kampen. Nu sitter jag och John på en stabil lina som ger oss strax under 6Mbit nedströms.

Bilden gör inte lägenheten rättvisa, det ser så trångt ut med vidvinkel. Detta är i alla fall stora rummet. Till vänster utanför bild finns köket och bakom kameran finns hallen och badrummet.

Juste, jag ska inte glömma det. Under lanet förra helgen visade Simon denna klockrena kille. Simon hade tydligen träffat personen som anser sig själv vara duktig. Jag ska inte säga mer, se och njut.

OBS! Lyssna först på denna ifall ni inte har hört låten förut: Hand of Blood

Här är killen:

Me singing and growling to Hand of Blood

"As long as we live, there is never enough singing." - Martin Luther