Sitter och stirrar på listan över mina kontakter på MSN. Vill prata, men vill inte. Snart är chansen förbi och jag vet inte när nästa kommer. Ska jag bara glömma och gå vidare? Hur gör man det? Eller är det något värdefullt som jag vill ha kvar? Att inte göra någonting är också ett ställningstagande.

Dagens första och enda lektion var projektarbete. Vårt projekt tuffar på och idag lagade vi en matveterätt med grönsaker och kryddig korv, samt varmrökt makrillfilé med rotfrukter i ugn. Det var mysigt. Edvard gjorde oss sällskap, liksom John, men Johan kunde inte vara med idag.

Jag har en massa planer, men det känns som om inget blir av. Alltid dyker något fånigt hinder upp, ibland är det kanske jag själv som sätter upp det. Är någon offline så finns den inte, är alla online så vill jag inte. Lusten går ur mig och jag faller in i mitt funderande. Är det bara jag som vill ta tag i saker? Alla sitter hemma var för sig och vill umgås men gör inget. Jag kan inte annat än vara tacksam för att skolan finns. Där träffas folk och har roligt utan att någon behöver dra med folk dit. Varför har jag ingen sådan självklar träffpunkt på min fritid? Tänk om man bara kunde gå ner till biblioteket eller något café och hitta alla polarna där. Tänk om man bodde tightare, och gick över till polaren för att låna några ägg till pajen. Tänk om folk bara droppade förbi oanmälda en vanlig tisdagskväll för en kopp te. Tänk om folk hörde av sig och frågade vad man hade för matplaner för kvällen. Kanske kunde man dra ihop ett gäng och käka? Tänk om vi var bättre på att föra ihop nya människor. Tänk om alla gjorde något åt saker istället för att sitta och tro att man inte kan påverka. Tänk om alla trodde på och kämpade för något. Tänk om folk trodde på en bättre värld. Tänk om alla tänkte på varandra. Tänk om folk sa vad dom tyckte och kände, när dom tyckte och kände det. Tänk om folk tog reda på saker istället för att tro eller misstänka något.

Tänk om alla skrev på en lista där vi stöttade vår lärare Maggan i hennes kamp för elevernas rättigheter, där vi krävde att få en samordnad terminsplanering av alla lärare. Tänk om alla gick ut på gatan och protesterade mot IPRED, FRA, övervakningskamerorna och allt annat som för att "skydda vår frihet och säkerhet" förstör den. Tänk om vi skrev insändare till tidningarna. Tänk om vi tvingade DN att inte bara rapportera polisens och andra myndigheters syn på aktuella händelser. Tänk om även dom borgerliga partierna demonstrerade mot nazisterna. Tänk om demonstranter inte tvingades slå sönder butiker och elda upp bilar och papperskorgar för att komma med i medias bevakning. Tänk om alla brydde sig om vad som händer i vår värld, och tänk om alla ville vara med och påverka.

"Tänk om vi tänkt på vår nästa. Tänk om politiker tänkt på vårt bästa." - Jason "Timbuktu" Diakité