Det är sällan jag tvivlar på om det jag skriver är värt att publicera, men så var fallet nu. Jaja, tidsfördriv som tidsfördriv. Ni kan ju hellre läsa detta än att sitta och bomba alla med meningslösa invites och kedjebrev på facebook. 

Varför ska allmänt småprat/kallprat vara så svårt för? Jag önskar ibland att jag oftare kunde uppskatta och delta i alla små pratstunder man har i grupp på raster, vid luncherna osv. Ibland intalar jag mig att det bara är jag som tänker för mycket, men ofta ser jag faktiskt inte meningen med dom. Själv uppskattar jag lite djupare, mer eftertänksamma konversationer, alternativt argumenterande diskussioner eller allmänt utbyte av åsikter. Men ibland är det svårt att styra in samtal på den linjen. Folk verkar vara rädda för luft i samtalen, och alla ämnen passar inte alla personer. Vissa verkar ovilliga att prata om man ställer någon mer personlig fråga eller försöker sporra en liten diskussion. Man får ett lite lamt, ganska intetsägande svar som signalerar motvilja.

Diskussionerna har under den gångna terminen främst hållits vid liv på internationella relationer-lektionerna. Senast var i måndags då Randahls kontroversiella åsikt om demokrati framkom, även om den snart suddades ut. Han påstod nämligen att bara dom som var insatta och hade koll på allt borde ha rätt att rösta. Detta resulterade i ett starkt påhopp från mig och Björn, varefter Randahl tog tillbaks sitt uttalande. Även om vi ibland pratar i hetsig ton och framställer den andres åsikter som absurda gör vi det bara för att det är roligt och intressant. Att bli motargumenterad behöver man ju inte ta som ett personligt påhopp. Vi tränar vår argumentationsförmåga, vi lär oss om hur andra ser på saker och vad deras argument är och vi kan pröva argument och vända och vrida på saker för att sedan kanske komma fram till var man själv egentligen står. Jag tror knappast att Randahl tog illa upp. Snarare fick han väl reflektera över det lite, och kanske inse att det inte är rimligt. Men det är roligt att slänga ur sig något sådant ibland. Det gäller att våga, det går ju alltid att ändra sin åsikt senare. Det är väldigt spännande att diskutera när man har en grupp med både samhällsvetare och naturvetare, med människor med blandade bakgrunder och varierad politisk syn.

Djupare samtal är dock svårare att få igång. Det blir oftast när man bara är två, men inte ens alltid då. Det är en bristvara tycker jag. Så dra er inte för att ta upp något personligt om ni funderar på något, jag hänger gärna på. Det är ju då man faktiskt lär känna varandra, och ibland behöver man prata med någon annan än sig själv om sina tankar och känslor. Det är något som jag själv faktiskt inte insett och accepterat helt förrän dom senaste åren. Innan dess höll jag i princip allt för mig själv.

"People have to talk about something just to keep their voice boxes in working order so they'll have good voice boxes in case there's ever anything really meaningful to say." - Kurt Vonnegut