Efter en välbehövd LAN-helg med ett gäng klasskamrater i Hamra på Johns spa, med spelande, musik och badande, kan jag nu sätta mig och skriva igen. Morgnarna bjuder åter på dagsljus och man påminns om att gymnasietiden är på upprinningen. Skolan verkar fortsätta i relativt intensiv takt men jag finner mig i det. Det hårda arbete jag lagt ner i de olika ämnena gör att jag nu kan glida lite i slutet. Även om jag fortsätter att satsa på att högprestera ligger inte betygspressen och tynger lika mycket. Nu gäller det att lyfta blicken från skolböckerna och försöka att överblicka framtiden för att få lite perspektiv. Hur sommaren ska bli, vad hösten ska bjuda på, var vännerna tar vägen och vad jag vill satsa på i mitt liv är frågor som med jämna mellanrum dyker upp och ber om ett svar.

Speciellt frågan om vännerna gör mig nervös. Visst, riktiga vänner finns alltid kvar säger man, men att ha en hel hög med vänner ger inte så mycket om det är väldigt svårt eller omständigt att träffa dom. Det är så många människor man ofta tar för givet men som betyder så mycket för en och som man delar så mycket med. Dom som man promenerar med och dom som man LAN:ar med, dom som man träffar i skolan och dom som man växt upp med, dom som man rest med, lekt krig med, lajvat med, dom som man gungat med och som man åkt skateboard med, dom som man cyklar med och som man fikar med, dom man inte umgås med längre men som man alltid hejar på ute och delar ett leende med. Det är inte utan att gråten försöker komma som jag tänker på det. Jag får trösta mig med att Gotland faktiskt inte är så långt bort och att jag faktiskt har några vänner på fastlandet som bli lättare att träffa.

I sommar vill jag dock försöka ge mitt Gotland ett värdigt avsked. Det finns så många fantastiska platser här som är kopplade till än mer fantastiska minnen; så många människor som har spelat en roll i min uppväxt och mitt liv fram till nu som jag är evigt tacksam för att ha fått lära känna. Att försöka hinna besöka alla dessa platser och träffa alla dessa människor i sommar skulle vara väl optimistiskt, men ett försök att göra en mindre rundtur vill jag dock göra. Vem vet, nästa gång man kommer hit kanske våra näringslivsrövslickande politiker låtit Pigge W förstöra alla Gotlands vackra platser genom att bygga lyxhotell och ställa upp plaststugor på dom i "tillväxtens" namn. Gotlänningarna man kände kanske har flyttat från ön och ersatts av rika stockholmare som lagt beslag på stränderna och byggt höghus, allt för att slippa ta sig hemifrån för att kunna "se havet". Kanske är det lika bra att sticka härifrån innan det blir verklighet. Då kan jag åtminstone behålla mitt Gotland i huvudet, såsom det en gång var.

"There is magic in long-distance friendships.  They let you relate to other human beings in a way that goes beyond being physically together and is often more profound." - Diana Cortes