Lagom när man glömt bort Gotlands (läs några få politikers) pinsamma godkännande av den planerade gasledningen på Östersjöns botten, som kom efter diverse "gåvor" till ön från det generösa och välvilliga företag som så snällt vill befästa Europas beroende av så fantastiskt tillförlitlig och miljövänlig rysk gas, då påminns man åter om det. Det som hindrade projektet förut var att företaget inte tillräckligt noga kartlagt miljöriskerna kopplade till projektet, men nu har man alltså gjort det och rapporten ska ut på remiss hos dom omkringliggande länderna som ska få uttala sig om projektet.

Att överhuvudtaget underlätta för Rysslands stormaktsambitioner genom att godkänna en fast länk för rysk gas mellan Ryssland och Tyskland är rent förkastligt. Ryssland har ju redan flera gånger visat att man är villig att när som helst stoppa gasleveranserna till länder som är beroende av dom, i syfte att hota eller utpressa dessa länder. Man kan väl anta att Ryssland än så länge inte skulle våga sig på något sådant mot ett land som Tyskland, men hur maktbalansen i världen kommer se ut i framtiden är det väl ingen som vet. Förespråkare för projektet förlöjligar ibland det dom kallar för "rysskräcken", men jag ser ingen anledning till att vara naiv och tillmötesgående mot ett land vars demokrati kraftig kan ifrågasättas och vars premiärminister och f.d president var officer i den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB och chef i dess ryska efterträdare. Att den nuvarande presidenten, premiärministerns knähund, var styrelseordförande i bensinbolaget Gazprom som står bakom gasledningsprojektet och att även den nuvarande premiärministern har nära kontakt med företaget, får ju inte det hela att se bättre ut.

Miljön är ytterligare en aspekt i det hela. Inte bara Östersjömiljön som redan är hårt belastad, utan även miljön i ett mer globalt perspektiv. Gasen är ju precis som oljan ett fossilt bränsle, och liksom även kärnbränslet en ändlig resurs. Att fortsätta bygga ut och underlätta för dessa kortsiktiga lösningar lär väl knappast öka takten för utbyggnaden av förnybar energi baserad på sol, vind och vatten? Försätter vi oss inte i en situation där vi desperat behöver utveckla och bygga ut våra förnybara energikällor lär vi hamna i den gamla vanliga skjuta-upp-problemet- och vänta-och-se-politiken. Det är inget vi har råd med i ett långsiktigt perspektiv.

För övrigt var det ett jäkla tjat i media om att många svenskar är positiva till kärnkraften. Precis som sades i ETC men också i Agenda häromdagen, efter debatten om regeringens beslut i frågan, så skulle denna opinion svänga totalt om en olycka skulle inträffa någonstans i världen. Att basera beslut på en så instabil opinion är väl knappast smart. Vi behöver en radikal energipolitik för att möta hotet från dom radikala klimatförändringarna. Vi behöver också en långsiktigt hållbar energipolitik som genomför förändringar idag som lönar sig i framtiden. Dessa två saker kan gå hand i hand om vi idag hårdsatsar på förnybara energikällor men inte om vi fortsätter med gammal gas och kärnkraft.

"You can never plan the future by the past." - Edmund Burke