I en artikel på SvD läser jag om nätcensuren, som kartlagts i en rapport. Hade jag känt mig fri och haft tid att göra vad jag ville hade jag läst hela långa rapporten, men ikväll prioriteras sömn då idogt läsande om judar inför religionsprovet gjort att mina ögon svider.

Jag har funderat en hel del kring eventuella inskränkningar på yttrandefriheten, men jag har långt ifrån funderat klart. Min känsla säger mig dock att jag, om än i vissa fall aningen motvilligt, vill skydda friheten att uttrycka sig och göra sin röst hörd in i det längsta. SD och dom riktiga nazisterna ska ha rätt att uttrycka sig och demonstrera, på villkoret att man då alltid tillåter motdemonstrationer. På samma sätt ställer jag mig kritisk till censur av internet, även om den riktar sig mot olaglig verksamhet. En sådan censur i sig skulle till en början kanske vara befogad, men eftersom definitionen av vad som ska censureras med tiden kommer breddas så bör man hellre avhålla sig helt från det. Det ska vara upp till internetanvändaren om den vill filtrera sin tillgång till information, inte tjänsteleverantören, annars lär censuren breda ut sig och undergräva demokratin.

Vill en person verkligen få reda på ett för den passande sätt att begå självmord på så kommer personen hitta det, med eller utan censur. Vill någon nödvändigtvis hindra sina barn från att porrsurfa eller besöka The Pirate Bay så får väl den personen välja att filtrera sitt internet, men han ska inte tvinga någon annan att göra det. Vill någon starta en sida där man försvarar pedofili eller främslingsfientlighet så ska dom vara fria att göra det. Lösningen ligger inte i att censurera sidorna utan i att motbevisa dom med hjälp av samma verktyg som dom använder - friheten att yttra sina åsikter. Vill Reinfeldt bli av med vänsteraktivister så ska han inte censurera Motkraft. Antingen får han lyssna på dom och göra något åt det dom är missnöjda med eller så får han på något sätt försöka argumentera för att hans åsikter är bättre.

Att försöka tysta röster tror jag inte fungerar. Om du inte håller med eller gillar dom, bemöt dom då istället med det fria ordet, motbevisa dom. Det är genom diskussion och öppenhet vi driver utvecklingen framåt, inte med censur och lagstiftning.

"The test of democracy is freedom of criticism." - David Ben-Gurion

Den 17 april klockan 11:00 ska domen i rättegången mot dom fyra åtalade i The Pirate Bay-rättegången meddelas. Trist väntan, men samtidigt bra eftersom spektaklet då eventuellt kan livas upp igen istället för att dö ut lite nu. Det är ju en enorm insats upphovsrättslobbyn gjort för att uppmärksamma människor på piratrörelsen och dess frågor, det har man inte minst sett på Piratpartiets medlemsräknare under rättegången. Samtidigt får vi hjälp av DN som skriver en missvisande artikel om FRA-upproret och därigenom återupplivar den debatten. Det krävs fortfarande bara att fyra borgerliga riksdagsledamöter bryter med sina toppstyrda partier i FRA-frågan och istället lyssnar på oss som värnar våra medborgerliga rättigheter. Man behöver ju inte vara pirat för att kraftigt motsätta sig integritetskränkningarna och den bakåtsträvande tekniklagstiftningen, men man måste nog ändå stödja piratrörelsen för att få en förändring.

Energin börjar äntligen återvända nu när man möts av ljus när man öppnar ögonen på morgonen. Jag klänger mig fast vid hoppet om ett lugnare tempo i skolan, även om det är slutspurten nu. Jag har tvingats jobba så otroligt hårt detta läsår att jag borde ha rätt att glida resten av tiden. Jag vill ha tid att kunna planera en upplysningskampanj på skolan om övervakningssamhället och fildelningsfrågan tillsammans med Randahl. Jag vill ha nog med ork för att försöka få in den som en del i svenska C-kursen, precis som jag borde ha gjort med bloggen för länge sedan. Förr var jag duktig på att hitta på kreativa och individanpassade lösningar till mig själv i samråd med lärarna, men nu har jag helt enkelt inte haft tid och ork. Tempot och stressen tär på mig, liksom kärleken och frågorna om framtiden som allt otåligare kräver svar. Visst, jag mår bra än så länge, och jag klarar mig så länge jag känner att jag redan tagit mig igenom det värsta. Men några smällar till vet jag inte om jag pallar.

"He who has a why to live can bear almost any how." - Friedrich Nietzsche