DN:s rapportering

Motkafts fördjupning

Därför läser jag på Motkraft. Det kan vara intressant att veta mer om bakgrunden, få en fördjupning.

Jag kom över denna kommentar när jag ögnade igenom Piratpartiets diskussion angående en eventuell uppmaning till dom förtroendevalda att ge minst 10% av den beskattade inkomsten till partiet för att på något sätt visa sin tacksamhet för det arbete som alla inom partiet lagt ner för att den förtroendevalde skulle få chansen att sitta i den positionen. Kände att jag ville dela med mig av det i och för sig ganska självklara resonemanget då jag tror att det är något som många inte reflekterat över.

"En lite filosofisk utläggning om detta med höger och vänster i förhållande till synen på avlönade förtroendevalda:

Historiskt sett så har det alltid varit så att högerns parlamentariker ofta offret en traditionell karriär i näringslivet för att ägna sig åt politiken, och därför hävdat att det politiska engagemanget varit en ekonomisk uppoffring, de har helt enkelt fått mindre betalt som politiker än de haft annars.

För arbetarrörelsen har det motsvarande förhålandet varit att man som anställd politiker normalt sett fått en skyhögt högre lön än man annars hade kunnat drömma om.

Därför har det utvecklats kulturellt olika synsätt på detta med hur man ser på lönen. För vänstern har det varit en självklarhet att man ska dela med sig till det parti som har hjälpt en att komma i åtnjutande av den höga lönen, för högern har det harit att partiet ska vara tacksamt för att man uppoffrar sig ekonomiskt för att företräda partiet.

Jag säger inte att det ena eller andra synsättet är korrekt, men det kan vara intressant att fundera över det i de här termerna för att förstå varför det finns en konflikt.

/Jörgen"

 

Detta framgår också av Ricks (partiordförande och f.d ung moderat) kommentar som kom innan den ovan nämnda kommentaren.

"Den första premissen säger att det är "generöst tilltagna löner" man får som riksdagsledamot. Då de flesta av oss som arbetar inom IT i huvudstaden ligger på en lön mellan fyrtio och sextiotusen, så är lönen inte alls speciellt generöst tilltagen. Ofta innebär snarare ett förtroendeuppdrag att man går ner i lön. Det innebär alltså i merparten av fallen att den ersättning som utgår för förtroendeuppdraget som t.ex riksdagsman skulle matchat det man i stället skulle haft i näringslivet som t.ex IT-chef i Stockholm, och i många fall når riksdagsersättningen inte upp till den lön man skulle haft i näringslivet."

På något sätt förutsätter ju detta att man anser att en lön på 40-60 tusen eller mer för exempelvis ett IT-jobb är helt befogad, vilket jag helt enkelt inte håller med om. Så där står vi och trampar, en till höger och en annan till vänster.

Som väljare skulle jag inte vilja ha en representant som ser det som en uppoffring att vara förtroendevald, att ta sig an en politisk uppdrag. Jag vill ha någon som ser det som en ynnest att få chansen att arbeta för det man brinner för, att få förtroendet att representera andra. Lönen bör då inte spela någon roll så länge man har råd att överleva och mår bra. Andra bör väl inte jobba med politik, eller?