Rädslan finns i olika former och styrkor, men den är så gott som ständigt närvarande. Den kan yttra sig som osäkerhet och nervositet, som konformitet och seriositet, som ensamhet eller ständigt behov av sällskap. Det är den jag utmanar när jag gör något nytt eller okänt, när jag gör något som jag inte säkert kan förutse följderna av. Det är den jag utmanar när jag pratar med någon jag inte känner så väl. När jag tackar ja till en inbjudan eller bjuder in någon annan. När jag medvetet väljer plats i föreläsningssalen. Det är rädslan jag utmanar när jag prövar mina fördomar. När jag tar upp ett känsligt ämne till diskussion. När jag väljer något klädesplagg som sticker ut. Det är rädslan jag utmanar när jag ger en komplimang till någon. När jag erbjuder mig att hjälpa någon. När jag skriver det här.

Men det är också rädslan som hindrar mig. Det är den som hindrar mig från att vara helt och hållet öppenhjärtig, varm och välkomnande av rädsla för att bli besviken eller göra människor obekväma. Hindrar mig från att be om en kram när jag skulle vilja ha det. Hindrar mig från att öppet visa min okunnighet eller osäkerhet på vissa områden. Det är den som hindrar mig från att öppet ifrågasätta vissa av professorns påståenden så hårt som jag borde. Hindrar mig från att visa rättmätig uppskattning till alla underbara människor jag har i min omgivning. Hindrar mig från att visa alla mina känslor eller hela min entusiasm.

Som tur är går rädslan alltid att utmana. Det tar lång tid, det går ett litet steg i taget, men det går.

“Fear makes strangers of people who would be friends.” - Shirley Maclaine

 

Denajs

18 november 2010 11:03

Åh, vilket bra blogginlägg! Bara så att du vet så ligger din blogg numera bland mina favoriter. Och det är hedrande. Det är inte många bloggar som är tillräckligt bra. :)

Det är så intressant. Man skulle liksom kunna se det som att rädslan är drivkraften. Något man inte ska frukta eller vara rädd för. :P Något man ska ta emot med öppna armar och utmana. Hur skulle man kunna utvecklas utan rädslan?

 

Nandi

18 november 2010 11:15

:D Det gläder mig!

Ajo det har du rätt i. Man kan använda rädslan som guide till vad man kan ta sig an härnäst, se rädslan som en ful fan som sitter där och jävlas och begränsar mig i min vardag. Det finns ju vissa som lever efter tanken att varje dag göra något som skrämmer dom. Pratade lite om det på en promenad med mor häromdagen också. Rädslan som självbevarelsedrift fyllde en viktig funktion för urtidsmänniskan, men idag är den främst något som hindrar oss från att utvecklas och utnyttja vår fulla potential.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Seg och gäspande med ögon som faller ihop av någon oförklarlig trötthet sitter jag här och skriver. Utanför pågår Sveriges valborgsfirande no 1; mellan 10-15 tusen studenter och unga i en liten park och senare ute på fester på nationer och i studentk...

Efter 30hp statsvetenskap på Göteborgs Universitet och 15hp statskunskap på Uppsala Universitet tänker jag ge mig på en jämförelse mellan universiteten och städerna, både var gäller själva undervisningen och den sociala tillvaron. Det bygger på min s...

Efter tre timmars lyckat tentaskrivande om svensk politik och förvaltning ställde vi oss utanför tentasalen för att snacka, frysa ihjäl och skratta åt alla som inte lyckades få upp dörren när dom skulle gå ut (fanns en lapp om att man skulle trycka p...

En kamrat i gymnasiet var ganska dålig på att hålla sig till skrivregler, slarvade med meningsbyggnad, missade lite punkter och särskrev titt som tätt. Detta till trots bloggade han, och han bloggade relativt framgångsrikt. Många var vi som vek os...

Aktuell status: Småont i högeraxeln efter att på parkouren ha gjort för många ”kongs” (kasta sig framstupa över i detta fall en hög plint och liggandes på mage i luften skjuta ifrån ordentligt med armarna mot plinten för att flyga läng...