Jag tror att en anledning till att jag ofta på min lediga tid sitter själv och gör mer eller mindre ingenting är att jag inte besväras av ensamheten och mina tankar i samma utsträckning som många andra. Hade jag gjort det hade jag nog varit mer motiverad att fylla min vardag med en massa aktiviteter. När jag är själv för jag ett så gott som ständigt resonemang med mina tankar. Allt mellan himmel och jord kan uppta dessa resonemang och via bloggen får ni en glimt av några få av dom. Ofta är det någon liten händelse i vardagen som jag först senare i ensamhet kommer tillbaks till och funderar över. Det är enbart till en mindre del som jag känner att jag själv medvetet kan styra över tankegångarna.

Ibland fastnar man i negativa och destruktiva tankar, den där lilla djäveln som alltid rackar ner på en och tycker att man hela tiden misslyckas smyger fram, och det bästa att göra då tycker jag brukar vara att ta fighten med den, själv eller med stöd av någon annan. Ofta är det ju fåniga små grejer han hakar upp sig på; att man sa fel ord, att man inte kom på något att säga, att man missförstod något, att man var en aning för blyg eller för påträngande. Försöker man få lite distans till det hela är det ju inte sällan som det är skrattretande små saker som man låter honom få en att må dåligt över. Flyr man istället för att ta fighten kommer han ju dragandes med precis samma skit igen nästa gång man lämnar utrymme för tanken, och då kan man ju aldrig ägna sig ostört åt konstruktiv inre reflektion.

På sätt och vis känner jag mig dock lite splittrad och konstig. Å ena sidan trivs jag ofta bra i ensamhet och egen tankeverksamhet men å andra sidan är aktiviteter i mindre grupper något av det allra bästa jag vet. Projektarbetsgruppen som lagade mat ihop när vi gjorde en kokbok, LAN-gänget som samlades då och då under några intensiva dygn, vårt lilla gäng som brukade ses och spela kort eller köra charader eller cykelgänget som gled runt i stan och hoppade på bänkar och murar. Gruppaktiviteterna är något av det som jag minns med störst värme och glädje från tiden på ön. Nu ska jag dock inte göra misstaget som jag skrev om i förra inlägget att argumentera för att jag är dålig på att umgås i väldigt stora grupper eller på tu man hand och på så sätt befästa några begränsningar för mig själv. Istället får jag väl se det som utmaningar, möjligheter att utvecklas om jag bara ser till att försöka och försöka igen. Och kanske får jag ta och sluta upp att trivas så bra i mitt eget sällskap så att jag känner mig lite mer motiverad att lyfta på röven och ta tag i saker istället. Det är trots allt mycket roligare att samspela med andra!

"There is nothing noble about being superior to some other person. The true nobility is in being superior to your previous self."

 

Harry Haller

9 december 2010 22:47

Gled in här, lite på omvägar, och tänkte bara säga att du borde beakta den filosofiska sidan av livet också. Tankespiraler utan vare sig början eller slut har visserligen förmågan att vara obehagliga, men någonstans där växer också kreativiteten, och inte minst livserfarenheten.

Ett boktips för den fundersamme: Stäppvargen, Hermann Hesse

Ingen har gjort det bättre än Hesse, tycker jag. Sartre var nära, men fångade snarare den tokiga människan än den mänskligt fundersamma. Stäppvargen är manifestet för den som lever i gränslandet mellan sitt eget själsliga varande och den sociala gemenskapen. Det var obehaglig läsning, givet den "setting" som behövs för att få ut det mesta av den. Den "setting" som du verkar befinna dig i. Unna dig en helgs läsning, och var glad att din situation inte katalyseras ytterligare av olycklig kärlek ;-)

 

Nandi

9 december 2010 23:18

Av en händelse står Stäppvargen i bokhyllan och väntar på mig sedan några månader tillbaks :) Vet inte hur jag ska tolka "obehaglig läsning", men utgår från att du menar att det på ett eller annat sätt var givande. Med lite glapp i kurslitteratursläsandet kanske det går, annars blir det till sommaren. Kul att du hittade hit iaf, vem du nu är :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Seg och gäspande med ögon som faller ihop av någon oförklarlig trötthet sitter jag här och skriver. Utanför pågår Sveriges valborgsfirande no 1; mellan 10-15 tusen studenter och unga i en liten park och senare ute på fester på nationer och i studentk...

Efter 30hp statsvetenskap på Göteborgs Universitet och 15hp statskunskap på Uppsala Universitet tänker jag ge mig på en jämförelse mellan universiteten och städerna, både var gäller själva undervisningen och den sociala tillvaron. Det bygger på min s...

Efter tre timmars lyckat tentaskrivande om svensk politik och förvaltning ställde vi oss utanför tentasalen för att snacka, frysa ihjäl och skratta åt alla som inte lyckades få upp dörren när dom skulle gå ut (fanns en lapp om att man skulle trycka p...

En kamrat i gymnasiet var ganska dålig på att hålla sig till skrivregler, slarvade med meningsbyggnad, missade lite punkter och särskrev titt som tätt. Detta till trots bloggade han, och han bloggade relativt framgångsrikt. Många var vi som vek os...

Aktuell status: Småont i högeraxeln efter att på parkouren ha gjort för många ”kongs” (kasta sig framstupa över i detta fall en hög plint och liggandes på mage i luften skjuta ifrån ordentligt med armarna mot plinten för att flyga läng...