Som mycket annat spännande började idén om gästinlägg med ett hjärnsläpp. I min idétorka vad gällde bloggtopic slängde jag ur mig ett förslag om att Denise ju kunde gästblogga. Till min stora förvåning nappade hon på förslaget. Stockholmstjejen som enligt egen utsago är "full av överraskningar" och som inför terminsstarten flyttade in med bästa vännen i en liten mysig lägenhet i Brämaregården skriver här om sin relation till grannar.

Något jag alltid uppskattat med att bo i lägenhet är att leva så nära in på andra. Närmare än man någonsin kan komma i en opersonlig radhuslänga eller villa. Man är sådär nära att man tycker att man känner varandra åtminstone litegrann. Jag vet ju liksom när de är förkylda och hostar lungorna ur sig på nätterna, bara en sådan sak.

”Vafalls? Är du helt galen?” tänker ni säkert nu. Och förvisso kan så vara fallet, men framförallt så har jag lärt mig att uppskatta det nöje som mina grannar skänker mig. Deras egenheter och underliga beteenden. Allt konstigt man hör dem säga. Det är ju helt underbart! Inte alls jobbigt och störande.

Min absoluta favorit just nu är lätt vår granne tvärsöver. Mitt emot oss bor nämligen en högst besynnerlig individ. Mannen upphör aldrig att förvåna! Han har en viss benägenhet till att komma och knacka på lite då och då. Det började med att han och några dragna kompisar kom över och lånade en kortlek. Detta inträffade cirkus en vecka efter att vi flyttat in. Och stackars Martina (min käraste bästa vän och roomie) som var ensam hemma blev minst sagt förvånad när hon öppnade iklädd sin pyjamas och det stod ett gäng killar utanför dörren.

Min favorit är dock när jag var ensam hemma och det knackade på. Utanför dörren stod mycket riktigt vår mystiska granne. Det visade sig att han ville låna en… borrmaskin! EN BORRMASKIN! Hur tänkte han där? Jag blev så förvånad att jag stod där som ett frågetecken tills jag lyckades besinna mig och sa nej. Samtidigt som jag brast ut i skratt alltså. Det var så absurt. Varför i hela friden skulle jag och Martina ha en borrmaskin i vår ägo? Två tjejer och en borrmaskin? Nej, den ekvationen går inte ihop. Nog för att vi lyckats skruva ihop en massa IKEA-möbler, men en borrmaskin… Nej!

Det här är också samma granne som envisas med att spela hög musik rätt ofta. Och vi trodde liksom att det var någon slags rockmusik han spelade. Vi kunde inte direkt höra sången men väggarna vibrerade ju av den tunga basen. Men se där hade vi fel. Det visade sig nämligen att det som stör mig när jag försöker plugga inte alls är något hårt metalband. Vår kära granne spelar snarare något som ute i trapphuset låter som fransk musikalmusik. Och senast igår nådde han oanade höjder när det kommer till att förbrylla mig. Igår lyssnade han på opera! Varför, gud, varför? Och han sjöng dessutom med, hellre än bra kan tilläggas. Han är alltså inte någon okänd operastjärna. Den mannen alltså. Jag älskar min underbart störiga granne.

För att vara helt ärlig är han kanske inte den enda som stör. Det handlar ju om att ge och ta. Det vet ju alla. Jag och Martina brukar bjuda på underhållning (?). Vi har ju nämligen en förkärlek för att lyssna på konstiga låtar och sjunga lite, lite för högt. Förhoppningsvis uppskattas vår repertoar – ännu inga arga lappar i brevlådan i alla fall. Just nu går den kaxigaste och coolaste låten på länge varm här hemma. Nästan lite för mycket. Snart kommer grannarna tröttna.

Lyssna på den! Jag varnar dock känsliga lyssnare som tycker att feminism med glimten i ögat är stötande.

Ps. Risken är också att den etsar sig fast i hjärnan som ett kladdigt tuggummi under skon.

 

Nandi

8 december 2010 23:16

"Jag blev så förvånad att jag stod där som ett frågetecken tills jag lyckades besinna mig och sa nej. Samtidigt som jag brast ut i skratt alltså."

Stackarn, han måste ju känt sig dum som frågade med tanke på den reaktionen :P

Det är nästan skönare att ha grannar som hörs lite än att ha grannar som är knäpptysta, då blir man ju bara nervös för att störa.

Skulle vara intressant att se er mystiska granne skriva ett motsvarande inlägg med sin syn på och spekulationer kring er! Hmm, kanske skulle man ta o smyga in en lapp i hans brevlåda med adressen till detta inlägg förresten... ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Seg och gäspande med ögon som faller ihop av någon oförklarlig trötthet sitter jag här och skriver. Utanför pågår Sveriges valborgsfirande no 1; mellan 10-15 tusen studenter och unga i en liten park och senare ute på fester på nationer och i studentk...

Efter 30hp statsvetenskap på Göteborgs Universitet och 15hp statskunskap på Uppsala Universitet tänker jag ge mig på en jämförelse mellan universiteten och städerna, både var gäller själva undervisningen och den sociala tillvaron. Det bygger på min s...

Efter tre timmars lyckat tentaskrivande om svensk politik och förvaltning ställde vi oss utanför tentasalen för att snacka, frysa ihjäl och skratta åt alla som inte lyckades få upp dörren när dom skulle gå ut (fanns en lapp om att man skulle trycka p...

En kamrat i gymnasiet var ganska dålig på att hålla sig till skrivregler, slarvade med meningsbyggnad, missade lite punkter och särskrev titt som tätt. Detta till trots bloggade han, och han bloggade relativt framgångsrikt. Många var vi som vek os...

Aktuell status: Småont i högeraxeln efter att på parkouren ha gjort för många ”kongs” (kasta sig framstupa över i detta fall en hög plint och liggandes på mage i luften skjuta ifrån ordentligt med armarna mot plinten för att flyga läng...