Angående mannen som sprängde sig själv och en bil i centrala Stockholm så skrevs en del statsuppdateringar på facebook:

Jag skrev: Reinfeldt: "Min uppgift är att vara tydlig med att stanna vid det vi vet. När vi får svar ska vi föra en diskussion om det här leder till nya insatser för vår säkerhet."

"Nya insatser för vår säkerhet", ska man gissa att det betyder mer övervakning, avlyssning, kroppsscanning, krigsinsatser och misstänkliggörande av människor?

David skrev: alright alright, some people like to blow themselves up in the streets and kill a few people once in a while, now, can we please, as a society, move on and find a cure for cancer, HIV/AIDS or Cardiovascular diseases instead of spending money on that other shit?

I våra försök att vara rationella och distanserade från händelsen (kanske rent av lite cyniska) spelade vi båda två ner händelsens betydelse i sig, David på ett tydligare sätt, eftersom vi båda motsätter oss hysterin kring ”terrorismen” och dom medel och resurser som läggs på den påstådda bekämpningen. Jag blev dock uppmärksammad på att sådana kommentarer kan uppfattas som stötande av människor som känner sig berörda av händelsen, något som jag inte hade en tanke på när jag skrev det. Som svar på uppmärksammandet skrev jag:

Uppskattar att du säger det du tycker, jag förstår hur du menar och jag kan nu i efterhand känna att jag kunde ha varit mer taktfull i min kommentar till gårdagens händelse. Det är bra att du uppmärksammar mig på det och jag ber om ursäkt om du eller någon annan tagit illa upp.

Som förklaring till mitt handlande var det en medveten handling att inte försöka göra det större än vad det faktiskt är. Det var i Sverige - ja. Det var en person som tog sitt liv, en person som hade fru och barn - ja. Det kunde ha gått mycket värre än vad det gjorde - ja. Människor upplever närheten till händelsen på ett sätt som skapar rädsla - ja. Men ta ett steg tillbaks från mediaropen om terrorism och katastrof. Varför är en händelse så mycket mer dramatisk och känsloladdad om den får stämpeln "terror" på sig istället för "mordbrand" eller "trafikolycka"? En fallande istapp hade kunnat göra lika mycket skada som den vilsna mannen igår. Man har alltid ett val att distansera sig från mediayran som strävar efter någon så vedervärdigt som att uppröra, skrämma och chockera människor i vinstsyfte. Dödsfall är alltid tragiska, man har full rätt att bli ledsen men det tjänar inget till att hetsa upp sig.

Jag beklagar [går]dagens händelse, särskilt med tanke på familjen som lämnas utan en far, men jag skulle personligen känna mig som en hycklare om jag valde att uppröras av detta onaturliga dödsfall mer än jag gör av alla andra jag hör och läser om i nyhetsflödet.

Bara för att jag intar ett visst förhållningssätt till händelser som denna betyder inte det att alla andra (som precis som jag inte heller direkt berörs) gör det, och jag har heller ingen rätt att kräva det av dom. Frågan är hur långt man ska sträcka respekten och toleransen för dom som känner sig upprörda och ledsna i förhållande till viljan att försöka influera andra att ta ett steg tillbaks och reflektera över sin reaktion. Ska man avstå från att kommentera händelsen direkt och komma med sina synpunkter och kommentarer i efterhand när känslorna lagt sig, yran är förbi och skadan (som hysterin ur min synvinkel innebär) redan är skedd? Ska man yttra sig direkt med förhoppningen om att kunna övertyga någon om att inte dras med i yran? Eller ska man alltid gå försiktigt fram av respekt för människor som är rädda för och blir väldigt illa berörda av terrorism?

Personligen tycker jag inte det är helt lätt. Hade det varit så att ett helt gäng oskyldiga också hade dödats i attacken hade jag utan tvekan reagerat annorlunda och inte så tillsynes känslokallt. Men det handlar fortfarande ”bara” om en handfull människor. När jag zappar förbi ett inslag om 80 döda i attentat i Irak och sedan skojar om Achmed the dead terrorist; när jag vet att 30 000 barn dör varje dag av svält och enkla sjukdomar och vid matbordet kanske skojar om att någon som inte ätit upp borde tänka på barnen i Afrika (nej jag brukar inte göra det, det var bara ett exempel); varför skulle jag då lägga munkavle på mig själv i flera dagar om låt säga fem-tio personer, som var lika främmande för mig som irakierna, skulle stryka med i ett attentat i Stockholm?

Nu finns ju i och för sig risken att någon på facebook skulle råka ha någon form av relation till någon av dom drabbade. Skulle det då räcka med att vid sidan av kommentaren understryka beklagandet av dödsfallen? Eller borde jag för säkerhets skull låta bli att skriva något? Skulle det över huvud taget gå att i en kommentar nedtona en händelse utan att någon berörd skulle ta illa upp om den såg det?

Kanske står valet helt enkelt mellan att antingen ge upp påverkansförsöken av respekt för andra eller att föra fram sin åsikt med risk för att trampa folk på tårna och då ta diskussionen om den kommer.