Alla inlägg den 24 februari 2011

Av Nandi - 24 februari 2011 21:00




Idag omgärdades universitets stora huvudbyggnad av runt sex polisbilar och en piket. Vissa områden var avspärrade och poliser stod posterade utanför alla ingångar. Normalt sett går man bara in och hänger av sig ytterkläder inne i hörsalarna längs väggen, så var enligt utsago till och med fallet när FN:s generalsekreterare var på besök förra året. Idag var man dock tvungen att gå till garderoben och lämna in både ytterkläder och eventuell handväska. Dubbla kontroller av ID samt förbokad och personnummer-registrerad biljett ersatte den vanliga, enkla kontrollen av medlemskort. En metalldetektor hade ställts upp och vissa blev visiterade av polisen. Kraftiga män med bister uppsyn i propra kostymer rörde sig i byggnaden. Säkerhetsinsatserna som fakturerades till universitetet uppgick till mellan 25-30 tusen kronor. Det var föreläsning med Utrikespolitiska Föreningen i Uppsala och kvällens föreläsare hette Benny.
Enligt säkerhetspolisen är Benny den person i Sverige som har allra störst hotbild mot sig. Större än både Vilks, Reinfeldt och Åkesson. Därav alla säkerhetsprocedurer. Säkerhetskontrollen öppnade två timmar innan föreläsningen skulle börja. Jag gick in när knappt en timme återstod och snackade lite med några klasskamrater innan jag gick genom detektorn och in i salen. På mig hade jag, i brist på en symbolisk sjal, min Gandhi-t-shirt. Temat var "Stability within Instability - Israel and the Middle East" och Benny är den israeliska ambassadören i Sverige och Gandhi sympatiserade starkt med dom förtryckta judarna men var tydlig med att en eventuell judisk stat enligt honom enbart fick upprättas efter arabernas godkännande och välkomnande och aldrig någonsin med hjälp av militärmakt och hot om våld.
Självklart gjorde ambassadören ett ganska sympatiskt intryck (det är ju ett minimikrav om man aspirerar på en diplomatisk position) men under svaret på en av frågestundens frågor som gällde att FN-resolutionen som ambassadören tidigare hade stött vissa argument på inte alls stödde den gränssättning som Israel idag hävar, höjde han rösten och verkade behärskat irriterad.
Utöver viss skönmålning av Israels ”tålmodiga agerande” och lite väl kraftig svartmålning av exempelvis Hamas sa han en del ganska vettiga saker. Han underströk exempelvis att Israel helhjärtat stödjer en demokratisering av dom omkringliggande länderna, även om dom nya styrena inte är pro-Israel. Det är bättre med demokratier eftersom dom i mycket högre grad är villiga att förhandla än att ta till vapen. På frågan om varför man inte var villiga att samarbeta med demokratiskt valda Hamas så svarade han att det beror på att Hamas är odemokratiska. Dom stödjer inte demokratiska värderingar och rättigheter. Jag medger att det finns en viss poäng i det argumentet, även om jag inte litar helt på att Bennys bild av Hamas var helt neutralt framförd. Jag frågar mig dock om inte Hamas legitimitet och respekt ändå förtjänar att vara markant högre än exempelvis Mubaraks eller Gaddafis, som ju varken var demokratiskt valda eller respekterar demokratiska värderingar och rättigheter? Borde inte världssamfundet behandla Hamas betydligt bättre än vad man har behandlat diktatorer och dess styren?
Här tas Gaddafi emot av världens ledare:
http://svt.se/svt/road/Classic/article/615/jsp/Render.jsp?a=2336080&d=149147&index=0&popup=true
Här möter Mubarak världens ledare:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/bildspecial/mubarak-aren-vid-makten_5909249.svd

Idag omgärdades universitets stora huvudbyggnad av minst sex polisbilar och en piketbuss. Vissa områden var avspärrade och poliser stod posterade utanför alla ingångar. Normalt sett går man bara in och hänger av sig ytterkläder inne i hörsalarna längs väggen, så var enligt utsago till och med fallet när FN:s generalsekreterare var på besök förra året. Idag var man dock tvungen att gå till garderoben och lämna in både ytterkläder och eventuell handväska. Dubbla kontroller av ID samt förbokad och personnummer-registrerad biljett ersatte den vanliga, enkla kontrollen av medlemskort. En metalldetektor hade ställts upp och vissa blev visiterade av polisen. Kraftiga män med bister uppsyn i propra kostymer rörde sig i byggnaden. Säkerhetsinsatserna som fakturerades till universitetet uppgick till mellan 25-30 tusen kronor. Det var föreläsning med Utrikespolitiska Föreningen i Uppsala och kvällens föreläsare hette Benny.

Enligt säkerhetspolisen är Benny den person i Sverige som har allra störst hotbild mot sig. Större än både Vilks, Reinfeldt och Åkesson. Därav alla säkerhetsprocedurer. Säkerhetskontrollen öppnade två timmar innan föreläsningen skulle börja. I vanliga fall brukar man komma dit runt tio minuter innan föreläsningen börjar. Jag gick in när knappt en timme återstod och snackade lite med några klasskamrater innan jag gick genom detektorn och in i salen. På mig hade jag, i brist på en symbolisk sjal, min Gandhi-t-shirt. Temat var "Stability within Instability - Israel and the Middle East" och Benny är den israeliska ambassadören i Sverige. Gandhi sympatiserade starkt med dom förtryckta och förföljda judarna efter andra världskriget men var tydlig med att en eventuell judisk stat enligt honom enbart fick upprättas efter arabernas godkännande och välkomnande och aldrig någonsin med hjälp av militärmakt och hot om våld.

Självklart gjorde ambassadören ett ganska sympatiskt intryck (det är ju ett minimikrav om man aspirerar på en diplomatisk position) men under svaret på en av frågestundens frågor som gällde att FN-resolutionen som ambassadören tidigare hade stött vissa argument på inte alls stödde den gränssättning som Israel idag hävar, höjde han rösten och verkade behärskat irriterad.

Utöver viss skönmålning av Israels ”tålmodiga agerande” och lite väl kraftig svartmålning av exempelvis Hamas sa han en del ganska vettiga saker. Han underströk exempelvis att Israel helhjärtat stödjer en demokratisering av dom omkringliggande länderna, även om dom nya styrena inte är pro-Israel. Det är bättre med demokratier eftersom dom i mycket högre grad är villiga att förhandla än att ta till vapen. På frågan om varför man inte var villiga att samarbeta med demokratiskt valda Hamas så svarade han att det beror på att Hamas är odemokratiska. Dom stödjer inte demokratiska värderingar och rättigheter. Jag medger att det finns en viss poäng i det argumentet, även om jag inte riktigt tror att Bennys bild av Hamas var helt neutralt framförd. Jag frågar mig dock om inte Hamas legitimitet och respekt ändå förtjänar att vara markant högre än exempelvis Mubaraks eller Gaddafis, som ju varken var demokratiskt valda eller respekterar demokratiska värderingar och rättigheter? Borde inte världssamfundet behandla Hamas, i egenskap av valda i ett fritt och rättvist val, betydligt bättre än vad man har behandlar diktatorer och dess styren? Man kan ju tvista om ifall det är diktatorerna som behandlas för bra eller om det är Hamas som behandlas för dåligt, men skillnaden i behandling tycks orättfärdig och felvänd oavsett åt vilket håll man vill justera det.

Här är ett bildspel från när Gaddafi tas emot av världens ledare.

Här möter Mubarak världens ledare:




Skapa flashcards