Just nu känner jag att vi är på väg mot diktatur. Långt bort i ett annan land sitter människor som dom flesta av oss här aldrig har sett, än mindre kunnat påverka, och bestämmer vilka lagar du och jag ska styras av. Teoretiskt sett skulle vi här i vårt land mycket väl kunna folkomrösta och stoppa detta avlägsna maktcentras ångvältsframfart men detta hindras vi från av våra politiker i Stockholm. Inte nog med att vi, befolkningen, knappt har någon praktisk möjlighet alls att få vår vilja igenom. Nej, samtidigt får stora rika företag skicka välbetalda representanter för sina intressen till detta avlägsna maktcentra för att direkt kunna övertala och styra beslutsfattarna där. Företagens intressen och den "fria marknaden" får full tillåtelse att brutalt köra över allt vad medborgerliga fri- och rättigheter heter, till och med backa tillbaks över dom en gång till om dom vill. Ser man till att vilseleda folket och locka det med billig internet- och importsprit, jobb utomlands, gemensamma krafttag mot det påhittade terrorhotet och gemensam valuta så att man slipper växla, så kan man sedan utan större motstånd montera ner den demokratiska grundstommen så att huset lätt går att riva när väl tiden är inne. Så länge det finns pengar att tjäna och makt att tillskansa sig så är ingen uppoffring för stor, inte för allas vår Europeiska Union.

"EU - när storföretagen själva får bestämma." - Jonas Sjöstedt, EU-parlamentariker (v)

Efter en välbehövd LAN-helg med ett gäng klasskamrater i Hamra på Johns spa, med spelande, musik och badande, kan jag nu sätta mig och skriva igen. Morgnarna bjuder åter på dagsljus och man påminns om att gymnasietiden är på upprinningen. Skolan verkar fortsätta i relativt intensiv takt men jag finner mig i det. Det hårda arbete jag lagt ner i de olika ämnena gör att jag nu kan glida lite i slutet. Även om jag fortsätter att satsa på att högprestera ligger inte betygspressen och tynger lika mycket. Nu gäller det att lyfta blicken från skolböckerna och försöka att överblicka framtiden för att få lite perspektiv. Hur sommaren ska bli, vad hösten ska bjuda på, var vännerna tar vägen och vad jag vill satsa på i mitt liv är frågor som med jämna mellanrum dyker upp och ber om ett svar.

Speciellt frågan om vännerna gör mig nervös. Visst, riktiga vänner finns alltid kvar säger man, men att ha en hel hög med vänner ger inte så mycket om det är väldigt svårt eller omständigt att träffa dom. Det är så många människor man ofta tar för givet men som betyder så mycket för en och som man delar så mycket med. Dom som man promenerar med och dom som man LAN:ar med, dom som man träffar i skolan och dom som man växt upp med, dom som man rest med, lekt krig med, lajvat med, dom som man gungat med och som man åkt skateboard med, dom som man cyklar med och som man fikar med, dom man inte umgås med längre men som man alltid hejar på ute och delar ett leende med. Det är inte utan att gråten försöker komma som jag tänker på det. Jag får trösta mig med att Gotland faktiskt inte är så långt bort och att jag faktiskt har några vänner på fastlandet som bli lättare att träffa.

I sommar vill jag dock försöka ge mitt Gotland ett värdigt avsked. Det finns så många fantastiska platser här som är kopplade till än mer fantastiska minnen; så många människor som har spelat en roll i min uppväxt och mitt liv fram till nu som jag är evigt tacksam för att ha fått lära känna. Att försöka hinna besöka alla dessa platser och träffa alla dessa människor i sommar skulle vara väl optimistiskt, men ett försök att göra en mindre rundtur vill jag dock göra. Vem vet, nästa gång man kommer hit kanske våra näringslivsrövslickande politiker låtit Pigge W förstöra alla Gotlands vackra platser genom att bygga lyxhotell och ställa upp plaststugor på dom i "tillväxtens" namn. Gotlänningarna man kände kanske har flyttat från ön och ersatts av rika stockholmare som lagt beslag på stränderna och byggt höghus, allt för att slippa ta sig hemifrån för att kunna "se havet". Kanske är det lika bra att sticka härifrån innan det blir verklighet. Då kan jag åtminstone behålla mitt Gotland i huvudet, såsom det en gång var.

"There is magic in long-distance friendships.  They let you relate to other human beings in a way that goes beyond being physically together and is often more profound." - Diana Cortes

På begäran delar jag nu med mig av min uppsats som jag skrev i syfte att försöka överblicka läget för den personliga integriteten i Sverige. Uppsatsen är indelad i tre delar. Den första behandlar skyddet för integriteten i exempelvis grundlagen och internationella konventioner. Nästa del tar upp exempel på inskränkningar i den personliga integriteten som gjorts under dom senaste åren, främst i form av brottsbekämpande lagstiftning. Den sista delen undersöker kort hur de politiska partierna tar ställning i frågan.

Personlig integritet, övervakning, avslyssning, buggning, registrering, FRA-lagen, IPRED och Piratpartiet är företeelser som tas upp.

Förvisso har jag lagt ner en hel del jobb på detta arbete, men det är trots allt en uppsats skriven av en gymnasieelev. Ni som eventuellt vill kritisera bör därför ha detta i åtanke.

Den första delen, som behandlar lagstiftningen, kan vara ganska trög att läsa. För att förenkla läsningen för mindre tålmodiga läsare har jag därför markerat dom viktigaste partierna av lagtexterna i fetstil.

Jag hoppas att ni som läser arbetet uppskattar det, och om ni gör det får ni gärna sprida den vidare. Länka gärna från era bloggar, skicka länkar via MSN, be familjen läsa - Sharing is Caring, right?

I kampen mot storebror måste vi alla hjälpas åt, ingen insats är för liten!

Här kan du ladda ner uppsatsen, om tekniken fungerar som jag vill. FRA, om ni ser detta får ni gärna läsa! Det kan ni behöva..

Varför verkar så många vara rädda för det som man brukar gruppera under begreppet politik? Det handlar ju faktiskt ytterst om vad man tycker, vad man vill och vad man tror på. Jag ser därför inte varför man separerar "politik" från allt annat i våra liv. Jag ser heller inte varför det i allmänhet fått något av en dålig klang. Vi är väl trots allt, hoppas jag ändå, stolta och tacksamma för att vi lever i ett demokratiskt styrt samhälle, som andra människor innan oss kämpat sig till? Hur kan vi då fjärma oss från politiken, som ju utgör själva grunden för folkstyret? Demokratin bygger ju på folkets engagemang i politiska frågor, men i vår stora frihet verkar vi ha glömt denna lilla skyldighet.

Vi hyllar upplysningsfilosoferna och dess sympatisörer som genom politiskt engagemang revolutionerade västvärldens tänkande under franska revolutionen. Vi beundrar Martin Luther King och andra medborgarrättskämpar som i samspel med folkets politiska engagemang lyckats åstadkomma fantastiska förändringar. Samtidigt tar många bland oss själva avstånd från politiken, sitter tysta och ibland till och med ovetande när regering och riksdag tar beslut som går emot vår, folkets, vilja.

Ibland tappar jag humöret och tycker att alla som inte verkar bry sig om politiken borde deporteras till någon diktatur för att tvingas känna på hur samhället skulle bli om alla gjorde som dom. Självklart är det inget jag står för i min normala sinnesstämning men jag efterlyser faktiskt mer medborgerligt engagemang, en känsla av ansvar för det gemensamma och stolthet över vad vi faktiskt fortfarande har i vårt land.

Mamma skojade lite och frågade här om dagen om jag skulle bli medborgarrättskämpe. Om jag får lov att drömma så skulle jag faktiskt inte ha något emot det. Att bli en ny King är det självklart inte talan om men om jag nu på något sätt skulle kunna bidra till att återuppväcka det politiska engagemanget hos människor så skulle jag absolut kunna tänka mig att dra mitt strå till stacken. Kanske gör jag det i liten skala redan nu. Om jag lyckas påverka, engagera eller övertyga något vet jag dock inte.

"The ultimate tragedy is not the oppression and cruelty by the bad people but the silence over that by the good people." - Martin Luther King Jr.

Intressant initiativ. Väldigt glädjande om man jämför med det kommande IPRED här hemma. Nästan så man funderar på att flytta ;)

Läs hela nyheten här.

"Ladda ner hur mycket musik som helst för en dryg tia i månaden. Det kan bli verklighet på Isle of Man."

"För ett brittiskt pund per månad som betalas till internetoperatörena ska de 80.000 invånarna få fri tillgång till musiken. Pengarna ska sedan fördelas till skivbolag, musikförlag och andra upphovsrättsinnehavare utifrån hur ofta låtarna laddas ner eller strömmas via internet."

Efter en sällsynt intensiv vecka har jag äntligen tid att i lugn och ro blogga lite. Med undantag för några timmars sömn per natt, lektioner, intag av föda, en halvtimmeslång promenad samt en biltur med Elin på lite dryga halvtimmen har jag bara arbetat med Samhällskunskapen. Detta har resulterat i en mer eller mindre färdig 25-sidig uppsats (inklusive framsida, innehållsförteckning samt sex sidor källförteckning) som jag idag skickat in till läraren för feedback. Björn och Hanna har fått det ärofyllda uppdraget att opponera på min uppsats på onsdag nästa vecka. Med hjälp av deras och förhoppningsvis också Emmas kloka synpunkter och förslag ska jag försöka förbättra den innan jag eventuellt vill dela med mig av den till andra om det nu, som jag fått intrycket av, finns intresse för det. Jag har aldrig tidigare gjort ett skolarbete som engagerat mig som detta. Det kändes bara så otroligt värt att arbeta med det..

Gårdagens skridskoåkning var verkligen rolig. Jag och John missbedömde hur lång tid promenaden till ishallen skulle ta vilket resulterade i en väldigt svettig joggingtur med var sin stor sportbag på axeln. Vi slängde på oss skridskorna och klev på isen precis i tid. Elin samt mitt favoritgäng minus Hård ledde aktiviteterna. Jag avstod från lekande och teknikövning och valde att spela match istället. SP3h (vår klass!) ställdes mot SP3f (Media...) i en till en början spännande match som dock slutade med utklassning av "Hej-jag-vill-ha-uppmärksamhet-och-vi-får-alla-skolans-pengar"-klassen. Min inledning i matchen var riktigt klockren då jag föll pladask ned på rygg i ett försök till passning. Detta verkade ge dom andra intrycket av att jag var riktigt usel och inte behövde tas med i beräkningarna över huvud taget, men det fick dom äta upp när jag åtminstone enligt mig själv spelade riktigt bra i försvaret. Folk verkade ha lagt det vanliga gruffet åt sidan och förvånansvärt lite fult spel förekom från deras sida (det var bara några småfula knuffar och total blockering av målet). Båda lagen verkade ha roligt och vår klass vann en klar seger på rent spel.

"It doesn't make much difference what you study, as long as you don't like it." - Finley Peter Dunne

På FRA:s hemsida kan man läsa att:

Påstående

Lagförslaget strider mot Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna (den s.k Europakonventionen).

Klargörande

Enligt FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 12, får ingen "utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte för angrepp på sin heder eller sitt anseende".

Europakonventionen går ännu längre i sitt skydd av de mänskliga rättigheterna:

"Envar har rätt till skydd för sitt privat- och sitt familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Offentlig myndighet må icke störa åtnjutandet av denna rättighet med undantag för vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till landets säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd, förebyggande av oordning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller av andra personers fri- och rättigheter".

Jag reagerade en aning på citeringen av Europakonventionen. I dessa sammanhang är det viktigt att översättningar och citeringar stämmer så exakt som möjligt eftersom det handlar om juridik. Eftersom jag ägnat en del tid åt att läsa bl a denna konvention märkte jag att något inte stämde. Såhär står det egentligen i Europakonventionen:

Artikel 8 - Rätt till skydd för privat- och familjeliv

1. Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.

Jag är väl egentligen inte rätt person att tolka juridiska texter, men för mig innebär inte "skydd för" och "respekt för" riktigt samma sak. Skydd är ett starkare ord än respekt. Dessutom är skyddet för friheterna inte alls starkare i Europakonventionen än i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som FRA påstår. Istället finner man i Europakonventionen fler undantag och orsaker som upphäver rättigheterna. Jämför undantaget ovan i Europakonventionen med undantaget nedan i FN-deklarationen. Tillkommer inte en rad undantag i Europakonventionen som försvagar skyddet för integriteten och friheten?

Artikel 29.

Var och en har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utvecklingen av hans eller hennes personlighet ensamt är möjlig.

Vid utövandet av sina rättigheter och friheter får en person endast underkastas sådana inskränkningar som har fastställts i lag och enbart i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.

Rätta mig gärna om jag har fel!

Med den senaste anstormingen av läsare påmindes jag om att jag faktiskt inte har så stor koll på vilka det är som läser min blogg och inte. Vissa gånger förvånas jag när folk berättar att dom läst något jag skrivit och andra gånger får jag reda på att människor som jag varit övertygad om att dom läser min blogg faktiskt inte gör det. Dom enda ledtrådarna jag får är dom i form av kommentarer, dels här på bloggen, men också "IRL" eller på MSN. Jag vet själv att det är ganska sällan jag kommenterar det jag läser av andra, och därför sluter jag mig till att det finns dom som läser vad jag skriver men aldrig kommenterar. Sen antar jag att vissa läser sporadiskt, vilket framgår tydligt i besöksstatistiken dom gånger jag har någon väldigt märklig titel på mina inlägg.

I alla fall fick jag igår plötsligt lust att skapa en Facebookgrupp för dom som ibland läser och förhoppningsvis uppskattar det jag skriver. Jag hoppas att du som läser vill gå med!

Denna gångna helg och kommande vecka har, och kommer att, domineras av skolarbete. Under arbetet med samhällskunskapen har jag ägnat timmar åt att läsa igenom grundlagen, FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen och även viss annan lagstiftning rörande den personliga integriteten. Jag har dock kommit fram till att skyddet i den sistnämnda är så utspritt och svårt att överblicka att jag tvingas utelämna större delen av det i min uppsats. Att läsa lagtexter är förvisso väldigt tungt, men samtidigt väldigt lärorikt. Jag hoppas dock att arbetet ska flyta på lite snabbare nu när jag ska gå över till att undersöka integritetsinskränkande lagstiftning och olika partiers ställningstagande i frågan. Hittills har arbetet mest handlat om att leta upp och citera utdrag ut lagstiftning, men nu kommer jag att kunna producera mer text själv, vilket ju alltid är roligt. Pressen på att den ska bli innehållsrik och läsvärd ligger dels i att det är en viktig del av kursen, men också i att det inte bara är läraren som önskar läsa den. Jag tröstar mig med att det är den sista av alla uppsatser/rapporter jag kommer skriva i gymnasiet. Den sista terminen jag måste slita på gymnasiet.. Men den blir nog inte alltför lätt. Det räcker ju inte med att man har massa kurser som behöver betygsunderlag under våren, dessutom tvingas man bry sig om det satans studentfirandet också, som ju måste följsa samma trista mönster år efter år. Varför inte hitta på något nytt och eget för, som inte blir så hypat och kommersialiserat? Äh, det är ett senare problem.. Var va jag nu då...? Juste, jag var vrålhungrig och skulle värma laxen när jag kom hem för en timme sedan, inte alls skriva blogg!

"Memory is what tells a man that his wife's birthday was yesterday." - Mario Rocco