Ibland är man mer dum än annars. Tog denna bild då maten såg så najs ut, och tänkte skriva bloggen just utifrån bilden. Men så glömmer jag helt att lägga upp den...

Efter en heldag med familjen Ahlstöm igår (Gustavs familj, inte Andis), först på Tofta och sedan vid matbordet och framför TV'n när vi såg Babel (som var en udda, vacker och intressant film) vaknade jag ganska trött idag. Den enda planen jag hade för dagen var att jag skulle laga någon god mat. Jag måste vara världens långsammaste kock eller något, men det brukar bli ruggigt gott när det väl är klart. Denna gång var inget undantag. Det måste vara en överdrift, men det känns som om hela dagen gick åt till att handla ingredienser och sedan förbereda och laga maten. Det blev en paj med skinka, broccoli, färska tomater, soltorkade tomater, ost och fetaost. Till den gjorde jag en sallad på bladsallad i kruka, gurka, tomat, mycket äpple och olivolja. Efter att ha druckit den där högpastöriserade klövermjölken i två veckor var det en ren njutning att få öppna ett paket röd ekologisk mjölk i normal, vacker enlitersförpackning. Det är en sak som jag verkligen lärt mig av mamma - snåla aldrig med maten! Det ska vara riktig mjölk och ingen lättmjölk eller budget, riktigt smör och inget margarin (Bregott går bra på macka, det är riktig grädde i), färsk mat och inte burkmat, kravbananer och inga konstiga chiquita och så mycket ekologisk och kravmärkt som möjligt. Smakar ekologiskt bättre? Faktiskt så gör det rätt ofta det! Och även om det inte gör det så kan man med gott samvete äta det och känna att man gjort ett bättre val. Fråga mig inte varför jag kom in på detta, det hade jag inte tänkt från början.

Saknar mina classmates, hoppas man får se dom någon dag nu, det skulle vara trevligt.

"High-tech tomatoes.  Mysterious milk.  Supersquash.  Are we supposed to eat this stuff?  Or is it going to eat us?" - Annita Manning

Vissa gånger känns det som om jag får jättebra betalt för att gå runt o stoppa in skosnören i skorna så att dom inte hänger på sidorna. Andra gånger känner jag mig grym, typ när jag först säljer en sko i storlek 47 till en kund och en halvtimme senare lyckas sälja en i storlek 48,5, plus en sandal till en annan. Det roliga med folk med stora fötter är att dom blir så glada när dom hittar någon sko i rätt storlek att det inte spelar någon roll hur den ser ut. Fick i alla fall lite uppskattning när jag sålt 48,5'an och sandalen, jag fick ett tack för jättebra service (hustrun till gubben med dom stora fötterna sade detta högt så att ingen av dom säkert 20 personerna i rummet kunde ha missat det). Sånt känns roligt, det är höjdpunkterna på jobbet.

Bland störningsmomenten har vi ju dom irriterande 3-åringarna som springer omkring och slår sönder butiken med ett skohorn, eller som byter plats på alla skor som man precis sorterat och ställt upp snyggt och prydligt. Vi har tonårstjejerna som nonchalant tar en tröja från ett ställe, tittar på den och hänger tillbaks den någon annan stans. Vi har den stackars pappan som febrilt försöker leta skor till sin dotter som stört omöjligt kan ha på sig skor som nuddar foten någonstans. Vi har folk med full koll som gärna vill ha en lädersko för att dom andas så bra, absolut inte en såndär sko med ett halvmillimeter tunt och luftigt syntettyg som ju inte alls transporterar ut värmen mycket effektivare. Vi har också folk som envisas med att dra ner dragkedjorna på alla jackor och tröjor dom tittar på, utan att dra upp dom igen. Dragkedjorna ska vara uppdragna då det ser betydligt trevligare ut och eftersom risken att dom ramlar av galgen minimeras.

Ibland får man hålla sig lite från att fnissa, som när pappan kommer in med sin 13-åriga dotter som kollar på DC-skorna som vi har nedsatt pris på, missförstår DC-logon och lite småstöddigt säger: "Jahaja, så det är Dolce & Gabbana som gäller nu för tiden."

"Buying something on sale is a very special feeling.  In fact, the less I pay for something, the more it is worth to me.  I have a dress that I paid so little for that I am afraid to wear it.  I could spill something on it, and then how would I replace it for that amount of money?" - Rita Rudner

Då har jag jobbar klart den första veckan på mitt första riktiga sommarjobb. Det fina vädret och Team Sportia-premiären har såklart gjort att det inte varit så smockfullt på Bingers Kvarn, men det har funnits hyffsat med saker att göra större delen av tiden. Men det var nog bra med en mjukstart. Dom första dagarna försökte jag att iaktta dom andra när dom hjälpte kunderna för att snappa upp så mycket som möjligt. När det var lugnt i butiken bad jag också om några små "lektioner", exempelvis i lite löparsko-vetenskap. Mina arbetskamrater är schyssta och hjälpsamma, så det känns bra. Det är dock lite trist när folk ber om hjälp med att exempelvis välja fotbollsskor eftersom jag har väldigt dålig koll på det. Men löparskor och inlines har jag lyckats sälja en del av i alla fall.

Här hemma är Gladys och Hernan nästan för snälla. Maten står klar på spisen när jag kommer hem från jobbet och färdig matlåda finns i kylen på morgonen så att jag bara kan stoppa ner den i väskan när jag ska dra iväg. Idag var Gladys och Hernan iväg till några bekanta på landet hela eftermiddagen och kvällen. Jag hade sagt att jag skulle fixa mat själv eller äta hos en kompis, men tror ni inte att dom ändå hade färdigt ris och kyckling till mig i kylen när jag kom hem?

I förrgår umgicks jag med Andis och Kriss på kvällen, det var najs. Basket, promenad och ett kortare hembesök hos Exelen (aka Elias Söderström) som hade LAN med Stuxberg. Igår ringde Elin precis när jag slutat jobba och sa att jag kunde komma ner till hamnen där hon var tillsammans med Felicia, Agnes, Tom och Milly. Från Intersport cyklade jag snabbt som tusan hem, där lasagne stod på spisen. Efter att snabbt ha ätit upp cyklade jag ner till hamnen och jag svor lite för att jag bor längst bort från allting. Kvällen var jättemysig. Glass och prat i Almedalen och Milly, Felicia och Agnes byttes ut mot Max vid någon gång efter nio. En fika och en dyr cheesecake fick avsluta kvällen, och jag ser fram emot fler liknande träffar med lite skönt klassfolk m fl.

Idag har kvällen spenderats med Gustav, som kom med båten vid 6-tiden. Under sommaren jobbar han hos sin pappa i Figeholm, norr om Oskarshamn, men nu har han ett par veckors semester. Först satt vi och pratade med hans mamma och brorsan Tobbe som bor i Kalmar men som nu var och hälsade på med sin tjej och deras dotter. Efter att ha kastat basket en bra stundgick vi hem hit och garvade till gamla Fawlty Towers (Pang i bygget) med lite Ginger Ale och naturgodis.

"A loyal friend laughs at your jokes when they're not so good, and sympathizes with your problems when they're not so bad." - Arnold H. Glasgow

För drygt två veckor sedan flyttade jag från Gotland till Vämland. För en dag sedan flyttade jag från Värmland till Gotland. Skillnaden är att mamma blev kvar i Värmland och att vår gamla lägenhet nu ägs utav Zoran och Ivana.

Nu bor jag i ett rum på typ 10 kvm, hos en familj i en lägenhet dit jag anlände igår kväll vid halv 8, efter att ha spenderat två 45 minuters-omgångar på Fokker 50 samt 3,5 timmar på Sky City i en röd fåtölj med Koss Porta Pro i öronen. Det var såklart sorgligt att åka ifrån mamma på Karlstad flygplats, men jag tror inte att jag kommer sakna henna fullt ut förrän det har gått en lite längre tid. När jag kom hem hit igår kväll så hade Gladys i alla fall gjort Pastel de choclo till middag och jag åt med god aptit. Efter maten gick jag upp till mitt lilla rum på övervåningen där mina tillhörigheter väntade på mig i flyttkartonger. Prioriteringen var självklar. Först hittade skrivbordet sin plats och det tyngdes snart ned av min härliga gamla 19" tjockskärm (flatscreens är för Svenssons). Tangenbord, mus och dom övriga femtioelva kablarna satt snart fast i datorn på golvet. När detta var klart och den heliga kontorsstolen hade placerats rätt började jag fixa med madrassen och bäddandet. Detta blev dock avbrutet av EM-finalen i fotboll, där jag och Hernan hoppades på vinst för Spanien. Matchen var väldigt intressant, och båda lagen hade sina dominerande partier av matchen. Flera bra chanser och härligt passningsspel gjorde att Spanien vann välförtjänt. Melker skickade ett sms där han skrev "Hehe tråkig match med bara 1 mål :P". Jag har efter 18 år lärt mig uppskatta att se på fotboll.

Dagen idag har gått åt till att sortera kläder och lägga in dom i diverse skåp, lådor och garderober. Stereon har ställts upp även om mycket arbete kvarstår med högtalarplacering och att ställa in equalizern för att det ska låta någorlunda bra i detta akustiskt sett väldigt dåliga rum. Har chattat med Gustav och sms'at med Elin som tyvärr hade för många vänner att hinna träffa under denna kväll som hon skulle spendera i stan. Har under kvällen avverkat nästan 2/3 av boken "Vem är Björn och vem är Benny" som jag lånar av Elin.

Imorgon ska jag vakna till tonerna av E.S.T klockan 07:45. Den gamla hederliga Scotten ska ta mig till Intersport på andra sidan stan där jag ska infinna mig klockan 09:15. Wish me luck!

"Adults are always asking little kids what they want to be when they grow up because they're looking for ideas." - Paula Poundstone

Bajs, jag gjorde en "Björn" och klickade bort mitt inlägg. Skyller på att det är lite ovant att halvligga i sängen med mammas laptop och ett duntäcke som musmatta. Är lite besviken efter Hollands förlust mot Ryssland i fotbolls-EM. Det ryska laget förtjänade helt klat att vinna, men den ryska nationen förtjänar inte den uppmärksamhet och respekt som det medför. Satsningen på idrotten lär vara ytterligare ett av Putins gamla KGB-crews verktyg för att åter sätta Ryssland på kartan, ge mer makt åt landet (eller snarare åt sig själva).
Fantasin skenade iväg lite under matchen och jag såg framför mig hur det ryska lagets coach skulle gå en tidig och mystisk död tillmötes ifall Ryssland inte gick vidare.

Annars har jag fiskat, paddlat, målat hus (eller i alla fall börjat på det), varit hos mormor och kastat frisbee så att armarna värker. Mazarinkaka nummer två förgyllde kvällen tillsammans med en kopp te och en jordgubbe. Har gjort lite försök att införa Radiohead i den här familjen, men än sålänge är det mest Jahmi som lyssnar på dom. Någon mulen dag med In Rainbows ska nog göra susen snart.

"Soccer is a game in which everyone does a lot of running around.  Twenty-one guys stand around and one guy does a tap dance with the ball." - Jim Murray

Nu sitter jag här hemma i Rinnefors i Värmland. Ja, det är faktiskt "hemma", i alla fall nu under dom två kommande veckorna. Och det kommer nog att vara "hemma" under ännu längre tid då mamma kommer att bo här och jag kommer att vara skriven här. Lägenheten är såld och dom nya ägarna lär ha flyttat in vid det här laget. Jag undrar fortfande hur det kommer att kännas nästa gång jag går förbi där utanför på gatan.

Resan till Stockholm gick smidigt, trots att det var fredagen den 13:e, och jag anlände till Centralen 10 minuter innan Jahmi, som ju kom med tåg från Värmland. Vi lämnade väskorna hemma hos Ellen, samma ställe jag och Johan bodde på när vi var med klassen i Stockholm. Under dagen hann vi med mycket. Vi gick på stan i butiker och vi spenderade ett par timmar i en biosalong där vi såg "The Incredible Hulk". Det fanns inte så mycket annat att välja på, och varken jag eller Jahmi kände till någon bra film som gick just då. När vi kom ut från bion var vi båda trötta och snurriga efter filmen som till 90% bestod av fåniga actionscener. Vi tog en sväng i hötorgshallen och sedan såg vi Rumänien - Italien på storbildsskärm i Kungsträdgården. På väg hem fastnade vi på en sportbar där Holland - Frankrike visades på ett tjugotal monitorer i samma rum. Tre projektorer hade sällskap av runt tio stycken 32"-skärmar och lika många 20"-skärmar, i samma rum! Oavsett var man stod någonstans så fanns det alltid minst 3 skärmar att välja mellan i bra lägen. Dom holländska fansen jublade så fort det holländska laget ens vidrörde bollen och stämningen var på topp. Jag och Jahmi var dock trötta och gick hem till Ellen efter första halvlek.

Så kom då lördagen den 14 juni, den stora dagen. Efter en frukost och lite promenad, tunnelbana och promenad igen kom vi fram till Stora skuggan vid Stockholms Universitet, festivalområdet. Vi sammanstrålade med Manne och Max som också var där och vi väntade tillsammans i säkert en timme på att dom skulle börja släppa in folk. Visitering, biljetkontroll och så på med ett såntdär fint armband i vasst och oskönt material som inte går att ta av. När Johnossi, som var överraskande bra, spelade öste regnet ner, och det gjorde det även när vi åt. Folk var glada ändå, och jag såg fram emot "kycklingspett med chilimarinerad pasta" i ståndet där Jahmi köpt falafel. Jag beställde och två sekunder senare stod jag med någon som liknade en köttfärsask, försluten med plastlock. Inuti låg två små kycklingspett och några makaroner med ärtor, samt en liten plastpåse som innehöll någon form av sås. Till råge på allt var det kallt. För 50 spänn hade jag väntat mig lite mer, och jag blev så paff att jag inte kom mig för att lämna tillbaks den och köpa något annat. Sahara Hotnights var helt okej men det märktes att dom flesta i publiken inte kommit till festivalen för att se dom. Matchen mellan Sverige och Spanien sågs av en stor del av festivaldeltagarna på storbildsskärm. Det var häftigt att se fotboll med så många andra, stämningen är verkligen härlig. Det gjorde mig absolut ingenting att vi struntade i att se Dinosaur JR, Dirty Pretty Things och Mando Diao, eller att Sverige förlorade matchen. Mando Diao måste jag föresten påpeka är ett väldigt ointressant band som inte har någon nytt att komma med.

Efter fotbollen trängde jag och Jahmi oss fram en bit för att se Hellacopters, men vi hamnade mitt i den delen av publiken där all koncentration gick åt till att försöka hålla balansen utan att ramla och bli nedtrampad. Vi drog oss därför en bit bakåt för att kunna njuta av musiken. Många hade sett fram emot Hellacopters som ju var den ena av festivalens två höjdpunkter, och det märktes på draget i publiken. Queens of the Stone Age var nästa band som spelade. Hade aldrig hört talas om dom förut men dom verkade rätt bra och många i publiken sjöng med i texterna. I slutet av QOTSA-spelningen drog vi oss fram mot scenen. The Hives skulle spela på den andra scenen i en och en halv timme, men efter dom skulle Foo Fighters spela på den scenen vi var vid. Vi dissade alltså Hives, som liksom Mando Diao är rätt ointressanta med sitt urfåniga tic tic tic tic... Redan en timme och 40 minuter innan Foo Fighters skulle komma upp på scen var det hård trängsel vid scenen där vi stod. Riktigt bra platser fick vi i alla fall, och jag var tacksam för att festivalpersonalen sprang omkring med vattenflaskor och sprutade i munnarna på alla oss i trängseln närmast staketet. Det var så trångt att om man hade armarna ovanför huvudet så var det näst intill omöjligt att få ner dom för att exempelvis ta upp mobilen ur fickan. Ibland tryckte det på så att man fick ta i för att andas. När väl Foo Fighters gick upp på scen och inledde utan ett ord med The Pretender glömde vi dock alla krämpor. Vilket drag! Denna gång stod jag närmare staketet än vad jag gjorde på Hellacopters, och det gungade därför inte alls lika mycket. Större delen av spelningen hade jag fri sikt fram till scenen, utan långa personer ivägen. Foo spelade verkligen alla dom där låtarna man ville höra, plus några till. Long Road to Ruin, All My Life, Everlong, Learn to Fly, This is a Call, Times Like These för att nämna några. Det var magiskt!

På denna bild ser ni ungefär var jag stod. Jag tog fotot med mobilen, utan zoom.

Jag har förmodligen redan tröttat ut mina eventuella läsare, så jag ska ta resten kort. Vi åkte fullsmockad tunnelbana hem till Ellen och kom fram vid 2 eller halv 3. Dagen efter åkte vi tåg till Värmland och vi lyssnade under resan på främst Radiohead, Esbjörn Svensson Trio och In Flames. När vi kom fram, hem till Jahmi och resten av familjen Riordan, fick jag ett ledset sms från Hanna där hon berättade det tråkiga. Jag fick senare också det bekräftat på Rapport, där dom sa att Esbjörn Svensson dött efter en dykolycka, 44 år gammal. Idag bakade jag och Jahmi en obeskrivligt god mazarinkaka, på vilken man i glasyren kunde läsa: R.I.P Esbjörn. Världen sörjer nu en fantastisk musikers bortgång. Det känns overkligt då jag såg honom spela för bara några veckor sedan..

"Music is what feelings sound like."

Under den korta skolavslutningsceremonin kom jag och några andra på att vi glömt köpa present till klassföreståndaren. Det brukar ju alltid vara någon som är ordentlig och startar en liten insamling en vecka innan, men inte denna gång. Vi utgick från att det var en kort rast innan vi skulle samlas med klassen, men det struntades det tydligen i. Jag och Johan tog därför på oss ansvaret och sprang till Lännakiosken där vi köpte två paket mörk choklad för att ge till Petter som ett symboliskt tack för att han stått ut med vår klass, våra internskämt och Benjy (klassen är därför skyldig mig typ 43kr men vafan, det kan jag bjuda på). Till klassamlingen fick vi läsk och kexchoklad medan folk en och en berättade för resten av klassen att dom skulle jobba och ta det lugnt i sommar. Petter, som ju icke att förglömma har en gård, skulle så klart jobba på just denna, samt göra en resa till "Amerika" (som Petter och Carl "U-båt" Bildt säger istället för USA). Betyget bjöd inte på några överraskningar, bara en påminnelse om mitt Psykologi-VG.

När fikandet och jobbaochtadetlugnt-berättandet var över föreslog John att vi skulle dra och kolla på "Dannes lya", en liten lägenhet som vi eventuellt skulle kunna få efter sommaren. I Johns bil åkte vi förbi och hämtade upp min glada mor innan vi gav oss iväg till Söderväg. John "Uppväxt på landet" Bergwall valde att köra på en grusväg bredvid stora vägen och parkerade bilen i en buske.

Lägenheten låg ovanpå ett garage i en fin villaträdgård. Badrum med tvättmaskin, stor frysbox, AC, kök med liten ugn och två plattor samt bredband var mycket lockande. Själva rummet, för det är bara ett stort rum, hade fint trägolv, snedtak och stora fönster med fin utsikt. Väldigt komplett måste jag säga. Man slipper åka och tvätta någon annanstans, eller krångla med att själv beställa bredband. Helhetsintrycket var att det var fräscht, luftigt och ljust. Vi tänker dela av en del av det stora rummet så att vi får var sitt eget "rum" att sova i.

Eftermiddagen och kvällen har fördrivits med packande. Imorgon ska alla mina saker (dom som fortfarande är kvar) köras iväg dit jag ska bo under sommaren. Kvar ska jag ha packningen som ska med till fastlandet på fredag. Det ska bli så skönt att sätta sig på färjan tidigt på morgonen och pusta ut. Ännu skönare ska det nästan bli att komma upp till våra vänner i Värmland på söndag efter en förhoppningsvis otroligt lyckad lördag på WTAI.

Till alla grymt sköna klasskamrater som jag inte fick tillfälle att säga hejdå till inför sommaren vill jag rikta ett stort tack! Ni förgyller skoldagarna och får mig att se fram emot nästa termin, trots att sommarlovet just börjat.

"No man needs a vacation so much as the person who has just had one." - Elbert Hubbard