Första skoldagen år 2009! På Samhällskunskapslektionens slut stod jag i biblioteket när en skrattgråtande Säther kom fram till oss som stod där och ställde sig och skrattade utan att kunna få fram något till en början. När hon väl kunde prata berättade hon att Beno hade satt sig bredvid en "främling" och börjat trycka på personens tangentbord. Sedan hade han släppt en fis på personen! Vi var ju tvungna att få saken bekräftad och när vi kom dit visade sig allt stämma förutom att personen inte riktigt var en totalt främmande människa. 

På matten stördes vi som räknade plötsligt av ett väldigt garvande från ena änden av salen. Det visade sig vara en John i toppform som skrattade så han grät åt att Simon Frid hade samma initialer som Svamp-Bob Fyrkant. Efter garvanfallet kunde John titta ner på ett av tårar totalt nerblött papper och ett par blöta händer. Fullt normalt. 

Efter skolan begav jag, John, Hanna och Milly oss ner mot stan. Milly ersattes av Elin och i väntan på Johns tid hos frisören i gallerian på öster fick jag och John göra Elin och Hanna sällskap på H&M:s sminkavdelning där vi kände oss väldigt bekväma. Elin testade några "foundations" eller nåt och frågade mig och John vilken som såg bäst ut, men jag och John stod frågande och såg ingen skillnad någonstans. John konstaterade att tjejer måste sminka sig uteslutande för att imponera på och tävla mot varandra, inte för killarnas skull. 

Johns klippning skulle ha gått snabbt, om inte frisören hade envisats med att gå runt och pilla med fingrarna i Johns hår i tjugo minuter medans vi otåliga väntade utanför. Det slutade inte där, utan efter klippningen gick John in med frisören i ett rum längst bak i salongen och fick en stor kram innan han kom ut till oss som stod och fnissade då vi sett det. 

Vi var fikasugna och gick och satte oss i den mysiga stenvalvskällaren på Hedbergs café. Ella och Milly kom dit efter en stund och det diskuterades allt ifrån kvantfysik och antimateria till råttor och kor. Milly hade stora problem med hörseln och gick dra ur sitt hår ur öronen varje gång någon inte talade tillräckligt högt. En stund innan vi gick beklagade sig John djupt över att han missat att det kommit ut ett nytt avsnitt av Gossip Girl, men gjorde en snabb undanflykt då han insett vad han just sagt, genom att skylla på att han inte hängt med i konversationen. 

Nu ikväll har jag ätit min goda broccolisoppa som jag gjorde ett tag innan lovet och frös in samt chattat med pappa om världens tragiska tillstånd och om dess framtid. Jag presenterade min syn och en av mina idéer/förhoppningar inför framtiden och han blev ivrig och höll med, sa att han tänkt på samma sak i flera år. Han hade såklart till och med ett lite flashigt namn åt det. 

Utdrag ur konversationen (bara tagit med det väsentliga):  

Nandi säger (18:27):
i'd much rather see a world with small self-sufficient eco-villages, where people live close together, depend on one another, grow their own food etc. we need to live closer to nature, closer to each other, not changing/building things to suit out never ending material wishes. that's just the way i see it, my utopia :)
Push säger (18:29):
when did you read my thoughts:D
Push säger (18:30):
I call it the autonomous villages of the 21st century eco life
Push säger (18:31):
self sufficient for power, water, food and waste
Push säger (18:31):
with global communicationinfrastructure
 

Kan hända att jag utvecklar mitt resonemang här på bloggen någon gång, men det lämnar jag till en annan dag. 

"How am I going to live today in order to create the tomorrow I'm committed to?" - Anthony Robbins