Jag saknar ord för att beskriva min lättnad. Tre långa dagar har fyllts med leda, tre långa dagar har jag varit isolerad, tre långa dagar har jag levt mitt liv endast till hälften. Nu är dessa dagar till ända. Om någon mot förmodan inte vet vad jag pratar om kan jag tala om att jag varit utan både telefon och framför allt bredband sedan i tisdags. Det har varit en traumatisk upplevelse som jag inte önskar att någon annan behöver uppleva. Denna ofrivilliga avsaknad av mitt mest utnyttjade kommunikationsmedel och kunskapskälla har fått mig att inse att Internetanslutning bör göras till en mänsklig rättighet. För att göra det hela ännu mer irriterande har jag endast haft 6kr på min mobiltelefon som jag tankar via Internet. Jag har sällan varit så sugen och inspirerad att skriva blogginlägg som igår och i förrgår men när jag nu fått verktyget tillbaks kommer orden osmort.

Vad har då hänt? Veckans Petter var när han pratade om kontroll av djur pga smittspridning. "Det är alltså mycket mer kontroll på djur än det är på er människor" - Petter 22/4 kl 13:30.

Gårdagen spenderades med Gustav och Melker. Lite basketkastning, lite Achtungmania (ja, jag spelade för en gångs skull lite Achtung med folk utanför klassen, men motståndet gjorde mig inte så mycket bättre om man säger så, Björn) och lite Stepmania. Det var väldigt länge sedan jag skrattade så mycket som när jag spelade Stepmania med Gustav igår kväll efter att Melker gått. Vi skrattade luften ur oss medan tårarna rann mellan varven.

Spanskaprovet blev det sammanlagt 10 minuters pluggande inför, filosofin fick dock lite mer. Känslan var positiv efter båda dagens provskrivningar. Jag måste tyvärr meddela att John glömde avrunda 36,5 till 37 och fick därför ett poäng mindre än mig på matteprovet vi fick tillbaks.

Johan ska ha ett plus i kanten för att han efter mycket tvekan äntligen vågat ta på sig sina vita pjuck. Jag måste erkänna att dom är ett par nyanser vitare än mina, men om det beror på att hans var vitare från början eller att jag haft mina sedan mitten av december är en fråga att tvista om.

På mattelektionen fick vi beröm för att vi varit tysta och arbetat flitigt. Om det var beröm eller en pik har jag svårt att avgöra eftersom jag och Björn satt och samtalade större delen av lektionen. Jag räknade inte ett enda tal och det gör dagens lektion till min minst produktiva under detta år, men den enda jag fått beröm för.

"Whatever you do will be insignificant, but it is very important that you do it." - Mahatma Gandhi